Att leva sitt liv här och nu...

För livet utspelar sig här och nu!

Även om jag väljer att gå baklänges in i framtiden med mitt fokus på mitt förflutna så kommer detta att få återverkningar på mitt liv, här och nu. Jag kan även försöka att sträcka mig
in i framtiden, till ett då, då när allt skall ske.
Medan jag väntar, blind i nuet, på framtiden.

Oberoende av om jag vänder mig mot det förflutna eller mot en framtid så vänder jag mig bort från det liv jag har att leva just nu. För livet bjuder bara ett nu som varar för evigt. Och hur vill jag gestalta mitt avsnitt av denna evighet, hur delaktig vill jag vara här och nu?

Vi kan välja att mötas, i nuet, med våra medmänniskor. Och vem jag blir i mötet med andra blir en spegel där jag kan bli allt mer synlig för mig själv. Men alla speglar är inte sanna. En människas sårade och förvrängda självbild kan göra att vi ser en förvrängd spegelbild i detta mötet av vilka vi är.

Men i en cirkel av vänner kan jag stanna upp och söka spegel-bilder som hjälper mig att se mig själv, se all den skönhet och kraft som jag rymmer som människa. Där kan jag möta mig själv, en jämnlike bland jämnlikar. Vi föddes alla utvalda, utan synd och skuld, med ett löfte om att nuet för alltid är vårt.

Att leva är att vända sig mot vinden och känna regndropparna mot sitt ansikte och doften av gräs. Och det är allt som finns just nu, inget då eller sedan, bara vinden...